Så var vi i hamn med bortamatch nummer 10 i Allsvenskan 2021. Även denna gång får laget lämna arenan med 0 gjorda mål. Östersund tappar ytterligare en match i den sista kvarten och förlorar med 2-0.
Makalös målskillnad
Man har hittills denna säsong endast gjort 2 mål på dessa 10 bortamatcher. 1 mot Malmö FF och 1 mot Degerfors IF.
En mycket stor del av ÖFK:s sportsliga kris bygger på dåliga resultat från bortamatcher. Tyvärr ser det ut som Per Joar har fått ärva den trenden från Amir.
Sett till hemmamatcher ligger ÖFK på en 14:e plats. 3 segrar, 1 oavgjord och 6 förluste med 17:13 i målskillnad.
Borta? Inte lika bra, sist i tabellen. 0 segrar, 2 oavgjorda och 8 förluster med makalösa 2:21 i målskillnad.
Med det som facit så hade jag förväntat mig en betydligt starkare insats mot Örebro igår. En insats där man lärt sig läxorna från föregående bortamatcher.
Pressen uteblev
En stor variabel till varför man inte lyckas borta är att man har ett för defensivt utgångsläge i mittfältet och släpper ner motståndarna för djupt på sin egen planhalva. Det gör att det blir för långt upp till motståndarens mål varje gång man får tag på bollen, även om de lyckas vinna andrabollar eller mindre lyckade passningar från motståndaren.
Om vi ser till gårdagens match så lyckades Östersund bara i perioder lyfta laget, det kändes mer som en slump när det hände än något annat. Men när det väl gjordes så började vi hota Örebro och skapade även några farliga chanser och fasta situationer.
Det märktes tydligt att vi saknade Isak Ssewankambo på mittfältet som var den svaga länken igår.
Flera entiteter istället för en symbios
Det saknades en ledare och en dirigent som kunde styra och lyfta laget. Nu hade vi Charlie Colkett och Nikolaos Dosis centralt som två helt separata entiteter som inte samarbetade med varandra. Tillsammans med Ludvig Fritzson på vänsterkanten skapade det en osäkerhet huruvida laget skulle ligga högt eller lågt.
På högerkanten hade vi Felix Hörberg som försökte dra sitt strå till stacken och när det väl blev farligheter eller någon form av tryck så var det därifrån det kom. Ofta genom att Felix själv transporterade upp bollen åtskilliga meter.
När mittfältet ligger för lågt blir det även jobbigt för backlinjen att jobba då de trycks ner och inte får speciellt mycket utrymme för att bygga uppspel då man släpper in fler än två Örebrospelare högt upp på deras planhalva.
Det resulterade igår allt som oftast i att ytterbackar blev tvungna att rensa bort bollen på chans. Ett riktigt bra sätt att ge bort bollinnehavet till motståndaren.
När jag skrev inför-artikeln så såg jag detta komma och med det icke-samspelta mittfält vi har så hade jag hellre valt ett 4-3-3 spel där vi tvingat ner Örebro i banan. Det hade också känns bättre balanserat med tanke på de spelare vi hade att tillgå.
Avsaknad av mod
Jag sticker ut hakan och menar att vi hade vunnit mot både Sirius och Örebro om vi bara vågat vara modigare och legat högre. Även offensivt spel måste ses som försvarsspel då man tar ytor högre upp i banan och tvingar motståndaren att försvara. Fotboll precis som all annan lagidrott handlar om att kriga om ytor och ta mark från motståndaren.
2:21 i målskillnad på bortaplan talar sitt tydliga språk. Östersunds FK viker ner sig för lätt och ger bort ytor. Vid hemmamatcher finns ett större mod och det är anledningen till varför vi gjort 17 mål hemma och 2 mål borta på 20 matcher.
Förra säsongen var det omvänt. Då var vi under en period Sveriges bästa bortalag och spelade väldigt respektlöst samtidigt som vi var otroligt försiktiga hemma.
Så till nästa match måste Per Joar se till att få en symbios av mittfältet. Nu är Isak spelklar till Djurgården på söndag så förhoppningsvis kan vi se ett högre och tryggare mittfältsspel igen.
Då ser jag gärna Dosis och Ssewankambo tillsammans av det vi har att välja på. Gärna också Henrik Bellman till vänster om han är spelklar.
Men vi vann ju mot Elfsborg?
Största skillnaden från matchen mot Elfsborg var väl att vi INTE gjorde mål på de få chanser som skapades. Om Blair Turgott var klinisk mot Elfsborg så var han lika oklinisk mot Örebro. Då behövs fler avslut och att fler spelare tar initiativ, något som uteblev. Spelmässigt var vi precis som jag skrivit tidigare här ovanför bättre att hålla upp lagets positioner genom matchen mot Elfsborg vilket oftast öppnar upp för tydligare chanser.
Det positiva
Positivt från matchen är ändå att man börjar se visst samspel mellan Jerell Sellars och Blair Turgott, om Per Joar nu ska spela så som han gjorde igår så är det livsviktigt att vi har två starka forwards som kan dra på sig backar och öppna ytor för varandra.
Malcolm Stolts inhopp såg piggt ut. Han behöver få fler tydliga chanser i slutet av säsongen. Han är en målgörare, låt han få bevisa det.
Positivt är också Noah Sonko Sundberg, Eirik Haugan, Patrick Kpozo som tillsammans med Aly Keita åter igen gör en bra och trygg match. Även om Haugan hade några farliga felpassningar så känns det ändå tryggt med dessa där bak.
Jag tycker också att Nikolaos Dosis gör en förhållandevis bra match.
Bäst på planen igår var enligt mig Patrick Kpozo och Felix Hörberg som vågade hålla i bollar och de två som byggde de chanser som skapades framåt. Kpozo vinner 7 av 11 markdueller. Hörberg med 2 framspelningar och 4 av 6 markdueller vunna.
Upp med hakan & magensium
Teoretiskt är Allsvenskan inte över. Det gäller att fortsätta våga hemma och öka modet och förståelsen att kriga om ytor på bortaplanen så kan detta trots allt gå vägen. En match i taget!
Nu gäller det att man tar varenda minut man kan få för rehab och läkning så man är så pigg som man bara kan inför matchen mot Djurgården på söndag. Äta rätt, mycket, sömn, magnesium för muskelavslappning och alla andra små viktiga detaljer sedan på igen!
