Så var Allsvenskan 2020, omgång 29 spelad för Östersunds FK och än en gång bjöds vi på en storförlust. En riktigt pinsam sådan när IFK Göteborg krossar resultatet med hela 4-0. Ett pinsamt resultat med tanke på hur matchbilden såg ut.
Man ska egentligen inte skriva efter-matchen-analyser i affekt för det blir sällan bra men nu gör jag det ändå. Jag tror det kan få motsatt effekt idag, för efter den match som vi nyss såg har man all rätt att få lätta på trycket.
Dagens matchprestation genom hela laget var under all kritik på så många plan. Allt från spelare till hela tränarstaben. Inte godkänt någonstans!
Det började ganska bra och jag kommenterade ”Tycker det ser ut som man vill spela fotboll igen. Man blir som glad för en stund”. Ja, en stund var precis vad jag fick vara glad. Det dröjde inte länge innan IFK Göteborg gjorde sitt första mål efter en kontring på domarmiss (Ösersund borde fått frispark). Istället kontrar Blåvitt och får i sin tur frispark strax utanför straffområdet nere vid kortlinjen som stryrs in av Emil Holm.
Några minuter senare rullas 2-0 enkelt in av Sargon Abraham. Trött och lojt försvarsspel från Östersund. Felpass från Sonko-Sundberg sedan är Ouattara uppe och spelar forward så målet kommer än en gång från stora öppna ytor hos ÖFKs vänsterkant. Förstår inte varför man löst problemet med den kanten vid det här laget?
3-0 kommer även det från ÖFKs vänsterkant genom ett fint inlägg av Jallow som Farnerud enkelt kan lägga in.
4-0 kommer… från ÖFKs vänsterkant genom ytterligare ett enkelt inlägg från Abraham som Bjärsmyr enkelt rullar in bakom Aly Keita, en boll som inte ser helt omöjlig ut att ta men jag antar att plastgräset var kallt och hårt idag.
4 mycket enkla och billiga mål av IFK Göteborg mot ett lika ineffektivt Östersunds FK. Matchen började bra för ÖFK och man hade övertaget första 15-20 minuterna men sedan började ytterbackarna att bli för övermodiga och gå för högt enligt mig, man tappar positioner över hela planen och helt plötsligt ser det ut som att ingen spelare längre vet var de ska vara på planen och vad de ska göra. Sista 45 minuterna var bara ett enda långt lidande. Varken spelare eller tränare i Östersund såg speciellt taggade eller intresserade ut av att spela fotboll. De byten som görs ger för lite effekt och några kom för sent in i matchen. Man börjar undra lite över tränarnas förmåga att matchcoacha.
I min inför matchen-artikel skrev jag 7 st. punkter som Östersund behövde låsa för att vinna matchen. Det är tydligt att varken spelare eller ledare läst dessa för jag tror inte någon av dessa 7 prickades. Vi går igenom de igen.
(Läs hela artikeln här: https://olovstener.com/2020/11/29/infor-ifk-goteborg-hemma-allsvenskan-2020/)
7 punkter som ÖFK måste låsa
- Mer attityd än tidigare hemmamatcher i år.
Man såg en tendens till förbättrad attityd första 5-10 minuterna men det blåstes bort ju mer Göteborg kom in i matchen. - Hårdare och tuffare spel, visa vilka som bestämmer på JKA.
Jag såg inget av detta idag, inte från någon spelare. Stor besvikelse. - Mycket bättre defensiv än det vi sett i de senaste matcherna, hitta tillbaka till hur man spelade tidigare i höst.
Såg inget av detta, Amir sa i en intervju efter matchen att man nu försöker experimentera med olika offensiva lösningar. Jag tycker inte man ska använda officiella Allsvenska matcher för experiment. - Aly Keita (för nog startar man med honom i mål?) behöver extra fokus under första halvlek så det inte släpps in några billiga mål i början av matchen.
Nej, tyvärr har Keitas form avtagit. Några fans skyller på Covid-19, hur det är med det låter jag vara osagt. Möjligt att landslagsuppdraget spelar in och att det varit svårt att hitta motivationen i novemberkylan. - Amir och Pero måste vara på tårna, våga justera och ändra tidigt i matchen och göra tidiga byten om det behövs.
Nej, man ser ganska direkt när vi börjar tappa matchen att det beror på att våra ytterbackar tappar positioner när de går för offensivt. Det skapar osäkerhet i mittfältet, speciellt hos Colkett som då alltid blir osäker i sitt positionsspel. Idag såg jag det även för första gången hos Dosis. Klart de känner ansvar när det inte fungerar bakåt och på sidorna.
Varför Amir och Pero inte såg detta och justerade förstår jag inte. Det pågick under resten av matchen, kanske är det tänkt att det ska vara så? Men det är ju inget som gör Östersunds spel till det bättre.
De byten som gjordes var inte heller lyckade, Dosis mot Awad gav ingen effekt alls. Stolt och Purver kommer in 20 minuter för sent. - Sista tredjedelen. Jag vill se ett mirakel där vi för första gången på länge spelar farlig anfallsfotboll. Jag vill se avslut, skott, dribblingar och konststycken som skapar mål och målchanser.
Såg även tendenser till detta första halvan av första halvlek men det dog ut totalt sedan. Såg mer ut som spelarna medvetet gick och gömde sig i sista tredjedelen. Ingen vill ta ansvar? - Sist men inte minst! FASTA SITUATIONER. ÖFK har inte gjort ett enda frisparksmål under Allsvenskan 2020. Sluta krångla till det och gör mål bara, det är det enda som räknas. MÅL! Det verkar vara jättesvårt att slå bra hörnor och effektiva frisparkar i mitt favoritlag. Jag vill inte sitta och gråta igen när vi slår den 12e hörnan i rad till inkast för motståndarna. Skärpning!
TOTAL KATASTROF. Östersund får en hyfsat bra frisparksmöjlighet när det står 2-0, mål då och det hade varit match igen. Istället för att ta tillvara på denna frispark väljer man en totalt vansinnig variant som inte resulterar till något alls, bollen går sidled och bakåt när de flyttat upp så mycket folk. Totalt vansinnigt dåligt, så dåligt och pinsamt att kommentator och expert hånar i TV. Varför tar man så dåliga beslut? I ÖFK förut så var ”att ta bra beslut” en väldigt stor faktor till varför Potter lyckades få spelare att överprestera och utvecklas, en stor faktor till varför man spelade ut lag som på papperet var mycket bättre.
Nu är ”bra beslut” väldigt ovanligt. Speciellt på fasta situationer.
Man hade hoppats på att några av dessa punkter skulle uppfyllas men tyvärr så måste Amir och Pero se helt andra saker än det jag ser. Vilket inte är så konstigt, jag är trots allt bara en soffcoach. Men ändå?
Malmö FF i sista omgången, pulsen stiger!
Nu väntar Malmö FF i sista omgången nästa söndag. Redan nu känner jag hur den matchen kan gå rakt ner i diket om man nu denna vecka på allvar börjar analysera och förbättra de svagheter man haft de senaste 5 matcherna. Pulsen stiger när jag tänker på hur intresserade Malmö FF lär vara att avsluta sista matchen med en seger. Förra säsongens avslutningsmatch spelades mot IFK Göteborg och rekordförlust med 7-1.
Vill Malmö hitta inspiration till nästa helg så är det ju bara att försöka slå det rekordet. Det värsta är att jag kan se en matchbild framför mig där Malmö vinner med 8-0.
Tack för att ni orkat läsa ändå hit. Man ska som sagt kanske inte skriva i affekt men tror ändå de synpunkter jag har kan tas som hyfsat konstruktiv kritik?
